Efermiddagspasset gick smidigare än väntat. Men jag ska vara tyst. Dag ett är ändå bara dag ett. Det kommer en dag två, en tredje en fjärde osv och så håller det på. I onädlighet. Men jag är ändå glad att jag har de arbetskamraterna som jag har. Det gör det värt det, att gå dit varje dag, Vecka efter vecka efter vecka. Och jag har ett jobb och det är jag tok glad för.
Gah! Va jag längtar efter sommaren. Så vi kanske kanske kan börja flytta. Det suger i flytt-tarmen på mig. När man vet att man SKA flytta men inte inte riktigt vet när. Det kommer hur som helst att bli ur-bra. Det är jag säker på. Galet!
Fröken Kaos 
Lämna en kommentar